Juvenil demodex lät domen.

Malte har haft en kal fläck på nacken ett tag nu och vi har hela tiden trott att Hector har råkat dragit av en pälstuss när de har lekt. Sen kom en till liten fläck bakom örat och så en på benet. I och med att det började se lite irriterat ut förstod vi att det var något som inte var helt bra. Läste på nätet, hittade info om demodikos och hoppades att det skulle vara typ vad som helst men inte det.

Förstår ni rädslan när djursjukhuset ringde och började med "jag beklagar men.."!? De hade sagt att de bara skulle ringa om något illa hände. Men i det här fallet var det bara att de var tvugna att skjuta upp operationen några timmar pga ett annat akutfall.

 

Malte hade verkligen charmat in sig hos sköterskorna och trots att han var grinig på morgonen när jag lämnade honom så tyckte han nog att det var ganska ok att vara på sjukhuset hela dagen. Men fy och usch va ont det gjorde i hjärtat att se honom helt vinglig, dåsig och grymtande! Tur att det bara höll i sig tills vi kom hem, då blev han som vanligt och när storebror Hector kom hem senare på kvällen var det som att han glömt bort hur synd vi alla skulle tycka om honom. Då fick vi i stället se till att han tog det lugnt och inte lekte för hårt.

 

Flytande medicinen som var ett litet orosmoment för mig fungerar ju klockrent! Malte älskar sin medicin! Och det med tratten som ska sitta på i ca 10 dygn, den slipper han för det mesta. Tog av den när han skulle äta och gå på promenad, men sen visade det sig att han inte alls är intresserad av såret och stygnen. I och med att jag är hemma med honom hela dagarna fungerar det perfekt att låta honom slippa den men bara sätta på om jag inte orkar ha superkoll på honom eller om jag går ut. Självklart måste han ha den på sig nattetid när vi sover.