Gick igenom gamla klipp som låg på externa hårddisken och blev så fruktansvärt sentimental! Kommer så väl ihåg hur frustrerande det var när vi hälsade på Ballstaff när Malte var sju veckor. Jag ville ta hem honom på en gång!

 

Saknar valptiden så himla mycket men när jag tittar på klippen så känns det ganska skönt att han vuxit upp. De jädra vassa valptänderna som bet i allt och jag var tvungen att sova på en bäddmadrass med Malte på vardagsrumsgolvet eftersom han skrek rakt ut i flera timmar när vi satte ner honom i valphagen om nätterna. Att springa ut med honom halvt påklädd en gång i timman är inte heller något jag direkt saknar, även om allt var sjukt mysigt däremellan. 

 

 

Älskar sucken och smasket när berättarrösten pratar om mat!

När matte är krasslig och inte orkar leka hela tiden bäddar vi ner oss på soffan och myser. Malte kollar på barnprogram eller naturfilm medan jag plöjer igenom böcker. Det är svårt att inte förmänskliga en hund som beter sig mer som ett litet barn.