Åh va svårt det är att lämna bort lilleman! Jag vet ju egentligen att det kommer att gå bra och att det är ett ingrepp de gör jätteofta men ändå har en orosklump byggt bo i mitt bröst. Ska i alla fall bli skönt att ha det gjort och att han kommer att slippa bli frustrerad när det är löptikar ute. Men längtar tills den här dagen är över och jag får hem min älskade unge igen!

Maltes fina mamma Maggie!

 

 

Och så var det redan tid för att kastrera lilleman. Herregud va fort tiden går!

Vi hade egentligen tänkt att vänta ca en månad till, tills han är 8 månader, men i och med att han börjar bli så sjukt intresserad av löptikar och ska stanna varje meter för att sniffa så får det bli av lite tidigare. Det märks på hela hans beteende att han börjar komma in i puberteten. Tikar är såå spännande och att trotsa mamma och pappa är såå kul. Prova gränser börjar han göra också men som tur är hatar han verkligen att bli utskälld så han gör oftast "dumma saker" bara en gång. Förra veckan tuggade han sönder mina (mattes) skor så att de blev i hundra delar och igår tog han sig friheten att slicka på frukostmackorna så fort jag vände ryggen till.

 

Kenneln vi köpte Malte från har som tradition att träffas en gång om året med alla hundar så nu på lördag åker vi iväg och lattjar med massa staffar! Ska bli så kul att träffa Maltes mamma igen, världens finaste Maggie! Hoppas att Maltes pappa kommer, Patrik har träffat honom medan jag bara sett bilder. Vore så kul att jämföra både utseende och personlighet, från vem han har fått vad. Hoppas även att syskonen i den kullen kommer, att se om den stora pojken fortfarande är stor och om den helsvarta verkligen blev en kopia på pappan Billy som vi trodde. Kommer att bli så spännande och självklart ska kameran med! 

 

 

Det är någon som släppt ut honom och lämnat honom till sitt öde, när vi hittade honom var han sårig på ryggen efter att förmodligen ha suttit i samma bur som en annan hane. Trots allt det är han världens goaste, låter en ta upp honom i famnen, tycker om att gosa men behöver inte all uppmärksamhet hela tiden utan njuter också gärna av att ta det lugnt ensam. Älskar att springa runt lös på golvet.

Äntligen har vi köpt och fått upp agilitysetet! Testkörde med hundarna i helgen och jösses va Malte tyckte att det var kul! 

 

I och med att jag (Cecilia) väntar på att en tjänst på jobbet ska bli ledig i december så betyder det är lille plupp och jag har all tid i världen när jag är hemma hela dagarna! Därför har vi skapat nya rutiner. Direkt när vi vaknar brukar lilleman vilja gosa en stund, sen gör vi oss i ordning för att gå ut i skogen i ca 1-2 timmar och när vi kommer hem äter vi frukost, gosar, tränar och leker med andra hundar. Det är så skönt att vi har en stor skog bara några minuter från hemmet så Malte får börja dagen med att springa av sig, leta efter finaste pinnen i skogen och bara sniffa runt. 

 

Vore kul om vi kunde ha Hector lös ibland också men iom att han är en pinscher så blir det väldigt svårt. Någon som vet en bra hundrastgård i Göteborg, allra helst på Hisingen, som har riktigt högt stängsel så att han inte kan rymma efter rådjur eller harar?

 

 

 

Sötkorven hemma hos pappa ♥

 

Har haft en råtta hemma som Patrik räddade från att bli uppäten av sin mamma, vi har flaskmatat den och tagit hand om den tills den blev så stor att den kunde komma tillbaks till djuraffären. Under tiden har Malte varit jätteintresserad av den! Ibland har han suttit nedanför bänken där buren stod och pipit i evigheter för han vill kela med råttan. Då har vi tagit ut den så Malte får pussa på den. I fredags åkte råttan tillbaks och Malte blev så himla, himla ledsen över att hans älskade husdjur/vän inte var kvar hemma. ♥

Lilla korven börjar bli stor, väger redan ca 12,5 kg! Har varit dålig på att fota honom på det senaste, har mest blivit mobilkameran som knäppt av en massa bilder till instagram, men försöker intala mig att det är bättre än inget. Kan knappt tro att det är samma hund på alla bilder, ibland ser han så fin ut som han gör irl, ibland ser han så fruktansvärt larvig ut, haha!

 

Fick en sån fin, spontan kommentar av en kvinna för ett tag sen när jag skulle åka spårvagn med Malte. Vi stod och väntade på att den skulle komma, Malte busade och ville fram till en man som satt på bänken. Han vill alltid hälsa på alla människor så vi tränar mycket på att bara gå fram när vi säger att det är ok. Jag sa åt honom, sen när han gjorde som jag sa klappade jag på honom och vi gosade. När vagnen väl kom, kom en kvinna fram till oss och sa att "kamphundar är verkligen inget som alla ska ha", vilket jag trodde var menat negativt till mig i och med att jag korrigerade honom. Sen sa hon att det lyser om oss båda, att det syns hur mycket vi älskar varandra och att det var fint att se att jag säger åt honom ordentligt men att jag sen berömmer och glömmer snesteget för att kela och mysa istället. Ni är de finaste jag sett på länge, sa hon. Och åh vad det värmde i hjärtat! Hon stack iväg sen för att gå på en annan vagn och ropade ett lycka till, till mig. Sen ångrade hon sig och sa, jag behöver inte önska dig lycka till, jag ser att det kommer att gå jättebra för er!

 

Jag förstår fortfarande inte vad jag kan ha gjort för gott i ett tidigare liv som har förtjänat en så här underbar liten kabrat. Allt går så sjukt lätt med honom att jag nästan måste nypa mig i armen för att inse att det inte är en dröm. Kunde aldrig drömma om att han skulle vara och utvecklas till en sån liten guldklimp! Mammas lilla hjärta!