Herregud vilken lyhörd hund Malte håller på att bli! Var ute på en promenad på två timmar i skogen idag och kunde ha honom lös nästan hela tiden! Enda gången jag kopplade honom var när det kom folk på smala stigar så att vi inte kunde gå en bit ifrån. Har själv varit hundrädd nästan hela mitt liv så försöker att tänka på att trots att Malte älskar människor, är världens snällaste och att jag litar på honom så vet ju inte andra människor det. 

 

Men vilken dröm det är att ha en så lyhörd hund! Att kunna njuta av naturen och höstsolen medan Malte springer runt och utforskar skogen. Låter honom få gå lös här hemma också, han trippar så fint bredvid mig! Ibland är det lite svårt när han ser hundkompisar en bit bort så det måste vi träna lite på. Måste också träna på att han inte ska hoppa en massa när han träffar folk, men det är så svårt när han blir så himla glad att han inte vet var han ska ta vägen.