Lilla korven börjar bli stor, väger redan ca 12,5 kg! Har varit dålig på att fota honom på det senaste, har mest blivit mobilkameran som knäppt av en massa bilder till instagram, men försöker intala mig att det är bättre än inget. Kan knappt tro att det är samma hund på alla bilder, ibland ser han så fin ut som han gör irl, ibland ser han så fruktansvärt larvig ut, haha!

 

Fick en sån fin, spontan kommentar av en kvinna för ett tag sen när jag skulle åka spårvagn med Malte. Vi stod och väntade på att den skulle komma, Malte busade och ville fram till en man som satt på bänken. Han vill alltid hälsa på alla människor så vi tränar mycket på att bara gå fram när vi säger att det är ok. Jag sa åt honom, sen när han gjorde som jag sa klappade jag på honom och vi gosade. När vagnen väl kom, kom en kvinna fram till oss och sa att "kamphundar är verkligen inget som alla ska ha", vilket jag trodde var menat negativt till mig i och med att jag korrigerade honom. Sen sa hon att det lyser om oss båda, att det syns hur mycket vi älskar varandra och att det var fint att se att jag säger åt honom ordentligt men att jag sen berömmer och glömmer snesteget för att kela och mysa istället. Ni är de finaste jag sett på länge, sa hon. Och åh vad det värmde i hjärtat! Hon stack iväg sen för att gå på en annan vagn och ropade ett lycka till, till mig. Sen ångrade hon sig och sa, jag behöver inte önska dig lycka till, jag ser att det kommer att gå jättebra för er!

 

Jag förstår fortfarande inte vad jag kan ha gjort för gott i ett tidigare liv som har förtjänat en så här underbar liten kabrat. Allt går så sjukt lätt med honom att jag nästan måste nypa mig i armen för att inse att det inte är en dröm. Kunde aldrig drömma om att han skulle vara och utvecklas till en sån liten guldklimp! Mammas lilla hjärta!